ilovemycedertree

är det dags för mig att starta upp bloggen igen? kanske inte. Vad jag vet är att jag måste skriva av mig iallafall och mina tankar har gått fram och tillbaka till min gamla bloggis.. och nu sitter jag här i skrivande stund. 

 

fuck alla, känner jag, kul att mitt första inlägg är så positivt! men det kan jag säga redan nu att det inte kommer att vara, av den enkla anledningen att min blogg speglar av mig, och jag är inte särskilt positiv just nu.

 

 

Jag har mått så bra, jag har mått så bra och så länge. Jag kommer knappt ihåg senast jag liksom "mådde dåligt" ni vet. Det var flera månader sen, hela sommaren har jag bara mått bra. Men nu, har jag hamnat i ett sånt stadie. Man bara känner det i hela kroppen, det är inte bara huvudet som är äckligt tjötigt, negativt och tråkigt, det är kroppen som får en slags tyngd i sig dessutom. Det gör nästan lite ont i mig, fysiskt, konstant. I bröstet. 

 

alla som känner mig på riktigt, vet att jag är en sån glad och positiv person, in till ryggmärgen, och jag, som en av dem personerna som känner mig allra bäst i hela världen, vet det med. Därför hatar jag att känna såhär, jag hatar att inte vara positiv, jag hatar att höra mig själv prata och gnällig, negativ skit kommer ut ur käften. Jag hatar att jag är glad ändå, ett leende på läpparna är där, jag är glad, jag är glad runt människor ändå. Och det är inget fejk, det är sån jag är, jag har svårt att vara sur, negativ, ledsen eller arg. Klart jag är det ändå, det vet alla som känner mig med, men den arga eller sura eller ledsna, eller vad det nu kan vara, Hanna, lyckas ändå alltid avsluta sin surhet med skratt och leende, åt sig själv, åt sitt negativa jag. 

 

jag hatar att jag är mitt eget största fiende, samtidigt som jag faktiskt är min egen bästa vän. För jag är en ensamvarg, det är jag, jag måste få vara helt själv ibland för att jag ska klara mig och må bra, jag behöver det. Men jag är en social ensamvarg. Jag älskar människor, socialitet och gemenskap. Dock tas min ensamsida över så mycket när mitt sociala liv inte är rätt.